ja, så känns det ungefär just nu. Ena stunden är allt underbart och livet leker och i nästa stund känns det som det vore världens undergång.

Igår var an riktigt dålig dag som jag helst hade velat slippa.

Förutom att det var min älskade (nu bortgångna) hunds födelsedag så kändes allt allmänt tungt och jag kunde börja lipa för minsta lilla.

Som om inte det vore nog så lyckades jag backa in i makens Corvette 8hans ögonsten)och orska en rejäl repa i fronten. Han blev såklart rejält arg och jag var jättteledsen.-(

Det hela slutade dock med att det var han som fick trösta mig och kom hem med rosor och glass:-D

Idag känns allt mycket ljusare. Vi har fixat i trädgården hela dagen. Imorgon kommer mäklaren som ska ta bilder på vårat hus så att vi förhoppningsvs kan få det sålt innan lilla bebis anländer.

Nu ska jag iväg med stora hunden på lite klubbtävling i agilty,

tjingeling!

Få människor är så kroppsmedvetna som de som tränar.

Jag är givetvetvis inget undantag. Man ser sig själv i speglarna på gymmet och tänker att det här och det här borde jag förbättra, men den där kroppsdelen är jag rätt nöjd med o.s.v

Om jag skulle gå upp 8-9 kg i vanliga fall utan att vara gravid så hade jag förmodligen flyttat in på gymmet och inte kommit ut förrens de i vita rockar kom och hämtade mig;-)

Men nu när jag ser mig själv så är jag riktigt stolt över mina nya kurvor. Jag har plötsligt fått BRÖSToch en fin rund mage. Jag känner mig kvinnlig och vacker.

Dock är jag väl medveten om att det kommer en tid i sådär i 7-8:onde månaden då man inte kan knyta skorna själv, vaggar fram som någon slags jätteiglo och får vätskefyllda gigantiska fötter . Då kanske man inte känner sig så vacker längre så det gäller att njuta medans tid är:-D 

Tja, om man inte har något bättre för sig en lördagkväll kan man ju alltid slänga ihop en smörgåstårta tills maken kommer hem från jobbet någon gång i natt...:-)

Då har man varit på gymmet en sväng igen. En halvtimme styrketräning med fokus på ryggen samt 30 minuters konditionsmaskin.

Känns riktigt bra:-)

Jag undrar hur länge det kommer att kännas bra att träna...förhoppningsvis under hela min graviditet. Att jogga har dock börjat kännas lite tungt. Man väger ju lite mer och så får jag lättare mjölkyra i vaderna...men än sålänge har jag inte gett upp!

Nu ska min käre make åka och köpa glass så vi kan sitta ute på altanen och mysa i solen:-)

Ja då var man hemma igen efter några mysiga dagar i Uppsala med släkt och vänner:-)

Maken fixade grillat tills jag kom hem-gottigt värre!

Har just käkat frukost och ska snart ge mig ut på en prommis med hundarna.

Sen ska vi nog tvätta och städa bilarna och ikväll blir det en liten träningstävling med min stora hund så jag får se vad han går för tills på söndag då den riktiga tävlingen är:-)

Oj, de senaste dagarna har varit intensiva. Och värre lär det bli...

Mellan ons-tor jobbade jag 24 timmar i sträck. (Sov några timmar med. sov jour) torsdagsmorgonen var det bara att ut på morgonrunda med vovvarna hem och packa, pussa på maken, lämna ena hunden hos sin uppfödare för lite hundpassning och sen sätta sig i bilen och köra de 55 milen till familjen i Uppsala.

När jag kom fram kände jag mig lite mör i hela kroppen efter att ha suttit och kört så länge i bilen, så jag lånade familjens Golden hund och gav mig ut på en halvtimmes joggingtur i elljusspåret. Sen blev det middag (grillat lamm-mums) och mycket prat om magen och bebben förstås.

Efteråt frammåt 22-tiden fick jag skjutsa in min mamma och hennes kompis som skulle ut och festa loss på nån salsa afton. Dom försökte få med mig- men där tog orken stopp! Gick och la mig 23.20 och somnade omedelbart.

Idag är det fredag och jag har i vanlig ordning vaknat 05.30 Ska snart ut med hunden och sen har jag ett gäng fika -träffar med kompisar att beta av (kuligt värre) sen blir det lite gym och andra aktiviteter med familjen och imorgon kommer resten av släkten för att fira påsk så jag har fullt upp verkar det som.

Glad Påsk alla och Ciao' !

Det gick så bra det kunde idag. Allting såg jättefint ut. Vi fick bägge en liten tår i ögat när vi såg våran bebis för första gången.

Jag blev framflyttad tre dagar så bebisen beräknas födas den 14 September istället för den 11 September. Men jag tycker den 14 låter bättre:-)

Här är iallafall den första bilden på vårat lilla barn:

Dagarna och veckorna har gått rasande fort och nu är vi plötsligt här-dagen då vi ska på vårat Rutinmässiga ultraljud och ska få se våran bebis för första gången!!!

Om bara fem timmar är det dags, och jag är lite smått nervös får jag erkänna. Maken tar det hela med ro och förutsätter att allt är om det ska, medan jag oroar mig för allt möjligt fast jag innerst inne känner på mig att allt bra med magen och bebis.

Nu ska jag snart ge mig ut på en långpromenad med min stora vovve, ser ut som att det blir en fin vårdag även idag:-D